THE ROUGH GUIDE TO BOOGALOO
World Music Network
Genre: Boogaloo
På 60-talet började USA:s andra generation av latinos att blanda kubansk son och afroamerikansk soulmusik, och så var musikstilen Boogaloo född. ”Cha-cha med backbeat” skulle man också kunna beskriva det. Födelseplatsen var New York, framför allt Spanish Harlem, och den var mycket populär under några år, framför allt som party- och dansmusik, tills den efterträddes av salsan. På den kortfattade infotexten på denna Rough Guide-platta blandar man ihop begreppen genom att kalla Boogaloo en blandning av salsa och soul. Begreppet salsa fanns nämligen ännu inte på 60-talet. Den populäraste latinmusiken innan boogaloons segertåg var snarare mambon.
Här har man valt ut ett ganska ojämnt gäng låtar, möjligen baserat på hur stora hits de var när det begav sej. Det ojämna ligger i hur väl de överlevt tidens tand. Tito Puentes två låtar är, liksom allt han har gjort, tidlösa. Fania All Stars låter också bra idag. Bra congas och timbales kan man hitta lite varstans på plattan. Men vissa av sånginslagen låter lite corny idag. Flera av låtarna har en text som lyder ungefär ”Come on, dance the Boogaloo” vilket sjungs med latinsk brytning genom hela låten. Efter man har lyssnat igenom hela plattan har ordet ”Boogaloo” eller ”El Boogaloo” fått ett helt nytt uttal, med nästan jämn betoning på alla tre stavelserna. Eller Bå´galu, eller Båga´lu...
Men blåsarna har den rätta latinska attacken, det finns som sagt fin percussion, och om man är intresserad av latinska rytmer kan man lära sej en del av att studera boogaloo. Funkar också fint som partyplatta.
Annika Westman