Sunnyside/Universal
Lira gillar!
Funkkryddad kometjazz
Riktigt begåvade musiker lägger sig inte tillrätta i det musikaliska koncept som gav dem framgång utan går vidare på sin upptäcktsfärd. Underground har blivit mycket omskriven sedan den släpptes i USA i slutet av januari, och man har väl undrat vad som är så sensationellt med att han tar in element av funk och fusion sin jazz.
Men det krävs inte många sekunder av inledande Next best western innan den glada överraskningen infinner sig. Ingen nattstånden 80-talsfusion här inte, detta är en uppdatering eller, för att försvenska ett lämpligt engelskt uttryck, en återuppfinning av jazzfunk. En komplex variant med udda markeringar, särskilt i Nate Smiths fantastiska trumspel. Hur Next best western kan svänga så när basen ersatts av Fender Rhodes är svårt för en gammal basist att fatta, men låtar av den här typen bådar gott: funk och fusion kanske kommer att användas lite flitigare för att sätta krydda på nybopen, nu när en gigant som Potter har fått till en såhär kul anrättning.
Man kan lyssna många gånger och fortfarande få aha-upplevelser. Till plattans storhet hör förstås att det finns en rejäl spridning, den har inte bara ett sound och en stil. Strayhorns ballad Lotus är klart överjordisk, och mitt bland Potter-kompositionerna finner vi till och med Yesterday i en totalt onostalgisk version. Chris Potter visar med denna platta att hans internationella kometkarriär är mycket befogad, han har skjutit sig ännu högre upp i jazzrymden med Underground. Wayne Krantz vassa gitarrspel tillsammans med Craig Taborns geniala användning av sitt Rhodes skapar ett unikt kvartettspel som vi snart får uppleva live när gänget kommer på Skandinavienturné senare i vår. För utsålda hus, kan man gissa!
Annika Westman