DAVID
MURRAY & THE GWO-KA MASTERS:
Gwotet
Justin Time/CDA
afrolatinjazzfunk
Det krävdes några genomlyssningar innan jag fick klart för mig var David Murray står idag. Först en riktig funklåt, sen ett gitarrintro som liknar Nature Boy och mynnar ut i latinsväng med mycket percussion. Avantgardsaxofonisten har flyttat till Paris och hans nya kompisar där, ett gäng ”Paris Africans” sätter många olika färger på musiken. Så småningom lyser Murrays spelstil igenom, och legeringen mellan denna och det multietniska blir tydligare. Fram växer en spännande mix av afro-latinsväng kryddat med unikt saxlir från David Murray och inte minst hans mycket specielle gäst: Pharoah Sanders himself, med sin karaktäriska ton. Han är helt klart på G, efter alla dessa år. På de låtar där han medverkar är hans närvaro tung! Ytterligare sex blåsare medverkar till det feta soundet, och rytmsektionen med basisten Jaribu Shahid och trummisen Hamid Drake (läs mer om honom i recensionen av William Parkers platta i förra Lira) går verkligen inte av för hackor den heller. Röster förekommer också, fast med ljud och rytmer snarare än sång.
Gwo-ka är en musikstil från Guadeloupe, och därifrån kommer percussionisten Klod Kiavue som sätter färg på musiken med sina ka-trummor. Plattan Yonn-Dé som släpptes för några år sedan, under samma bandnamn, var mycket mer ”etnisk” medan vi här har något både för dansgolvet och den jazzpublik som inte är för konservativ för att gå med på en sån här salig blandning.
Visst finns det mycket som kan ge associationer till Pharoahs och hans kompisars spännande 60- och 70-talsexperiment där jazzblåsarna gjorde djupdykningar till sina afrikanska rötter. Fast detta skulle ju aldrig ha låtit såhär maffigt om det hade producerats på den tiden. Kul att cirkeln har hunnit ett varv runt.
Annika Westman