LIRA GILLAR!
Misiya
O+ Music/Harmonia Mundi
Afrofusion
Okänd för en större allmänhet men samtidigt en av de skickligaste och bäst
meriterade basisterna inom modern afrikansk musik – Etienne Mbappé har sedan
han flyttade till Paris från sitt hemland Kamerun på 70-talet spelat i ett
antal år med musiker som Manu Dibango, Salif Keita , Joe Zawinul samt egna
fusionbanden Chic och Ultramarine.
Denna första soloplatta hamnar definitivt i samma genre som Richard Bonas, mjuk
välarrangerad modern afrikansk musik, där sången har en framträdande roll.
Liksom Bona sjunger han på det mjuka språket Douala, men översättningar till
engelska och franska finns i CD-häftet. Hade man inte vetat att Mbappés karriär
redan var i full gång när Bona fortfarande var kvar hemma i Kamerun, kunde man
kanske kalla den här genren för Bona-musik. Under de år båda bodde i Paris
brukade de jamma på klubbarna där – man får anta att lokalen var full av
tappade hakor när dessa båda enormt begåvade basister gick igång! De har även
haft en bastrio, Trio Bass, tillsammans med landsmannen Guy Nsangue.
Alla som gillar Bona bör älska denna platta! Om man ska jämföra den med Bonas tre soloalbum är Misiya mer helgjuten. Variationsrikedomen är stor, men de 14 spåren bildar en nästan symfonisk helhet, där Mbappé visar sej vara en verklig mästare på både arrangemang och orkestrering. Ett antal år med Orchestre National de Jazz i Frankrike har väl satt sina spår. På nästan hälften av spåren medverkar en stråkkvintett, arrad av Mbappé. Även vokalarrangemangen är utsökta - Hela plattan genomsyras av värme, djup, och en rik klangbild med nästan enbart akustiska ljud. Och själva basspelet är i en klass för sig, mjukt, elastiskt med en självklar virtuositet som inte behöver några uppvisningar för att komma till sin rätt.
En fantastisk skiva som ger väldigt mycket vid varje ny
genomlyssning - hoppas att den får välförtjänt uppmärksamhet och framgång!
Annika Westman
Publicerad i Lira 1/2005