BACK

AL JARREAU

Accentuate The Positive

Verve

VOKALJAZZ. På sin första jazzskiva sedan 1977 överraskar Al Jarreau med en sparsam produktion, signerad Tommy LiPuma. Live i studion med flygel (Larry Williams), kontrabas (Christian McBride) och halvakustisk gitarr (Anthony Wilson). Sax är pålagd på två låtar, munspel på en annan, i övrigt spelar bara fyra-fem musiker åt gången.

Många standardlåtar, men inte de allra mest ”standardiserade”. Både arrangemang och sättning är fräscha. Exempelvis Ellingtons I’m Beginning to See The Light som kompas av enbart hammondorgel, gitarr och trummor och My Foolish Heart som har blivit en bossanova.

Han öppnar starkt med Eddie Harris-låten Cold Duck där han själv har skrivit texten, liksom på nästan hälften av låtarna. Kontrabas och hi-hat börjar ensamma, gitarren kommer in, sen saxen – mycket luft! De långsamma låtarna överväger, och där träder en lugnare Jarreau fram än den vi är vana vid. Riktigt tillbakalutad blir han aldrig, däremot håller han tillbaka, han är inte den som öppnar upp sin röst i en ballad. Men han tar skadan igen på titelspåret, där är röstvirtuosen i högform liksom på Groovin’ High av Dizzy Gillespie och ett par låtar till. Det bästa med denna platta är det akustiska, jazziga soundet. Vill man ha den ”vanlige” Jarreau finns det massor av andra plattor att välja på!

ANNIKA WESTMAN