Negra
tigra
ILK/VME
anarkistisk djungeljazz
Lagom till 25-årsjubileet ger den danska djungelorkestern ut en liveplatta som är friare och råare än någonsin. Spåren av Duke Ellington, Carl Nielsen och annat sånt som de brukar väva in i sin brokiga globaliserade blandning är här bortblåsta av en stormvind av avantgardism. Leklusten finns på allt de har gjort, men här blommar den för fullt och bandets sex blåsare, med gästartisten Herb Robertson, tar ut svängarna rejält.
Negra tigra är ett sammanhållande tema som återkommer mellan varje låt, oftast någon minut långt, ibland ner till 13 sekunder. Det är en fri omtolkning av Tiger Rag, med lite cirkusfeeling. En viktig roll där, liksom i hela bandets sound, har slagverkaren Ayi Solomons melodiska spel och även blåssektionen. Om man lyssnar efter bandets ledare sedan starten, gitarristen Pierre Dørge, är det ofta lite svårt att hitta honom i ljudbilden men som kompositör och arrangör är han som alltid mycket närvarande.
Som vanligt hos NJO hittar vi låtar med klangfärger från ”den globala byn” till exempel Kina.
Bara det senaste året har bandet turnerat i Ryssland, Kina och Korea – och det är nog lättare att räkna upp de länder bandet INTE har spelat i genom åren.
Till skillnad från bandets tidigare plattor skulle jag påstå att Negra Tigra framför allt vänder sig till en jazzpublik som är van vid den här sortens fria spel. För övriga lyssnare är det nog rekommendabelt att värma upp sig med någon av bandets tidigare plattor – de har gjort nästan 20 stycken genom åren.
Annika Westman