WALDEMAR BASTOS: Renascence
World Connection
Angolansk etnomix

Angolanske sångaren Waldemar Bastos har släppt sin nya platta på ett holländskt bolag, den första CD:n sedan 1997, då David Byrne gav ut den ganska framgångsrika ”Pretaluz/Blacklight” på sin Luaka Bop-etikett. Han ger oss en sympatisk blandning av den mjuka sångstilen som är genomgående i all afroportugisisk musik och element från olika delar av världen - t ex dyker turkiska stråkar upp på vissa låtar. Fast genomgående lägger man sig närmare afropopen än det etno/akustiska. Kanske ett verk av producenten Paul ”Groucho” Smykle (Gregory Isaacs, Black Uhuru, Baaba Maal). Ljudbilden domineras av rösten och trummorna. Lyssning på relativt hög volym, eller i hörlurar, låter de akustiska gitarrerna kliva fram ett steg, annars låter de lite blyga på vissa låtar, och jag sitter och längtar efter att höra dem mer, för de är verkligen fina. Gissningsvis spelas den nylonsträngade av Bastos själv. Manu Dibango-gitarristen Dizzy Mandjaku spelar också på plattan, fast sådana detaljer som vem som spelar vad saknas på konvolutet - sådan information får man leta fram på nätet...

Waldemar röst har många kvalitéer, men han använder den kanske ibland på ett, i mitt tycke, lite för ”seriöst” sätt i den meningen att han låter som en skolad sångare. Fast musiken svänger fint hela tiden, och mellan de mjuksvängande spåren finns det några roliga lite mer funkiga saker med roliga rytmer från Angola. Överhuvud taget är detta en mycket omväxlande platta, rytmiskt och kompositionsmässigt. Och allt är mjukt melodiskt, dansvänligt och trallvänligt om man så vill, vissa av låtarna sätter sej gärna i skallen och vill bli trallade i flera timmar efteråt...

Annika Westman