Textruta: ENGLISHTextruta:  BACK                                           

 

THOMAS MAPFUMO

Rise Up

Calabashmusic.com


LIRA RECOMMENDS!

OLIVER MTUKUDZI

Nhava

Heads Up

 

Zimbabwe-gung

Zimbabwes musikliv domineras helt av två giganter med en hel del gemensamt. Här kommer de med varsitt nytt album, där Thomas Mapfumos Rise up enbart ges ut digitalt via amerikanska Calabash Music.

Musikaliskt står de varandra nära. Båda har starkt personliga och uttrycksfulla röster. Musiken är mjuk och melodisk med ett flytande, gungande, lätt hypnotiskt sound, enkelt på ytan men vid en närmare lyssning fyllt av intressanta detaljer.

Båda började sin musikaliska karriär för över 30 år sedan. På 70-talet lämnade Mapfumo sin dåvarande repertoar av rock’n’roll-covers och började sjunga om befrielsekampen mot kolonialismen, chimurenga. Ordet, som betyder kamp, kom sedan även att beteckna Mapfumos musikstil, där han gav den traditionella mbiran (tumpiano) en viktig roll till ett modernt elektriskt komp.

Svenska Sida gav nyligen ut den högintressanta antologin Sounds of change, som belyser musikens betydelse för den sociala och politiska förändringen i Afrika. Redan i första kapitlet visas vilken viktig roll Oliver Mtukudzi och Thomas Mapfumo spelar i Zimbabwes politiska liv.

Mapfumo, vars samhällskritik är mer öppen och direkt, lever i landsflykt i USA sedan 2000. Hans musik är inte officiellt förbjuden i den statliga radion, men är i realiteten ändå bannlyst – den spelas helt enkelt inte.

Mtukudzi är mer subtil. I likhet med så många andra musiker i diktaturer genom tiderna utrycker han sig i metaforer och undviker oftast att besvara frågor om tolkningar av sina texter. Fast nyligen uttalade han sig starkt kritiskt mot att Mugabes parti hade använt en av hans sånger, Totutuma (We are boiling) och passade då även på att rikta svidande kritik mot tillståndet i sitt hemland.

Mtukudzis internationella karriär har tagit fart de senaste åren, bland annat har han turnerat flitigt i USA, och den nya plattan lär öppna ännu fler dörrar. Allt det som gjorde hans musik bra tidigare finns kvar, men soundet har fått en mycket tydlig uppgradering. Ljudet är klarare och distinktare än någonsin – alla instrumenten har tagit ett kliv framåt. Akustiska gitarrer, perkussion, röster, allt är kristallklart, både när det gäller arr och ljud. Och kompositionerna har en större variationsrikedom. Det låter helt enkelt enormt bra.

Spelar man Mapfumo efteråt reagerar man först över att ljudet är lite platt och instängt. Möjligtvis beroende på mp3-komprimeringen, men det kan också ha att göra med hur plattan är producerad och mixad. Instrumenten kliver tillbaka in i högtalarna igen... med undantag för blåssektionen (och i viss mån pianot och mbiran) som hoppar fram då och då. Men detta förhindrar absolut inte att man hypnotiseras av det där flytet. Mapfumo har en unik stil eller snarare blandning av stilar. Musikaliskt är båda plattorna verkliga höjdare, fulla av liv och ändå så avslappnade att man blir hjärntvättad ända ner i fötterna.

annika westman

 

Published in Lira Magazine # 3/2005